WHAT HAPPENS ON EARTH STAYS ON EARTH
There is a duality in our relationship to nature that I find very interesting.
On one hand, we distance ourselves from it as much as possible.
We want to be outside of or above nature, free to dissect, curate and consume it
with a clear conscience and without consequences for our own existence.
On the other hand, we have an urge to be a part of it; we want to be in it and to feel it in us.
Nature is simultaneously the most beautiful and horrifying thing we know.
Vår relation till naturen är ambivalent.
Å ena sidan distanserar vi oss från den, vi vill stå utanför naturen
fria att dissekera och konsumera med ett rent samvete.
Å andra sidan har vi en längtan att vara en del av den, att vara i den och känna den i oss.
Naturen är både det vackraste och det mest skrämmande vi vet.